Hur går förändring egentligen till?

Om vi talar om förändring i matsystemet som idag är så uppenbart ohållbart när vi talar om jordklotets ekologi - så är vi tvungna att utrusta oss med ett visst tålamod trots att det är bråttom. Det här systemet har växt fram under minst 100 år med hjälp av drivkrafter som inte tar hänsyn till jordens ekologi. Att vända tillbaka kommer att ta några år.

En föreställning många har är att forskare skall ta fram kunskaper och sedan fattar politiker beslut. En annan är att nya tekniska innovationer och grundforskning skall göra att vi löser det här.

Båda dessa föreställningar innebär att vanliga människor kan luta sig tillbaka och vänta på att lösningen kommer liksom magiskt på något sätt genom att några riktiga hejare till forskare, beslutsfattare och entreprenörer löser problemet. Det enda man kan göra på sin lilla nivå är att välja vad man konsumerar, betala lite mer för att välja något hållbart och rösta på ett parti som kommer att se till hållbarheten.

Det blir ganska uppenbart för var och en som tänker efter lite att det här inte räcker långt.

Men om vi lyfter blicken och lägger till det personliga sökandet efter vad jag egentligen är här på jorden för att göra och hur var och en av oss har ett helt knippe av olika ingångar där vi kan rucka på systemen inifrån så händer saker. Vi har våra närmaste till att börja med. Sedan har vi våra yrken och våra vänkretsar och våra nätverk.

I det globala så går förändringen blixtsnabbt i tanken - men sedan tar det stopp totalt. Men i det nära - där vi har faktiska ingångar till förändring - så går det visserligen långsamt och med alla möjliga hinder och låsningar att låsa upp - men det går framåt. Inom det här området växer ett brett fält av nya kunskaper och förmågor fram. Vad är det som gör att positiv förändring i vissa fall går lätt och snabbt, medan andra sitter fast och kommer ingenstans? Vilka egenskaper är det hos en person som får en hel bygd eller en stor organisation att börja röra sig i ekologiskt hållbar riktning? Och hur kan kurser, utbildning, coachning och möten bidra till att stärka just de egenskaperna?

Det finns byar och till och med regioner i världen som börjar hitta formerna som låser upp och som ser alltmer fördelar av den förändring som kanske först för de flesta mest såg skrämmande ut. När fördelarna med ett mer lokalt system för maten som bygger på ekologiska principer blir synliga för alltfler människor så mjuknar motståndet som berodde på rädsla för det okända. Allt fler tar avgörande steg.

Regioner i världen som har påbörjat och kommit någon liten bit i en sådan här utveckling har för bara ett drygt år sedan hittat samman i Global Alliance of Organic Districts (GAOD). Alla dessa Ekodistrikt har vuxit fram en och en utan någon större kontakt med varandra. Vad kan inte hända när de får allt fler möjligheter att se varandra?